Lurar i hörnet. Attackerar när den vill.

Vaknade med huvudvärk. Det ena ledde till det andra och en panikattack utlöstes. Ni vet när jag tror att jag ska spy och springer på toa. Men den fick aldrig riktigt utlösas. Jag tänkte för mig själv; "toan är där. Spy så är det klart." Och då gick det ner igen utan att ha nått den där toppen för att snabbt gå ner så att jag mår bra igen. Så nu ligger inte ångesten på 0 igen utan på typ 6. Jag behöver den där attacken. Att den når toppen så att jag kan slappna av sen. Men självklart är det bra att jag lyckades manövrera. Att jag nästan orädd sa till mig själv att bara spy. Men nu är jag rädd för att ångesten ska ligga och lura hela dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0