Du kan dämpa din ångest
Jag brukar sätta mig ner, eller stå, det är helt upp till var och en. Har jag en spegel i närheten ställer jag mig framför den så att jag ser exakt vad jag gör. Sedan sätter jag en hand på magen. Man ska inte andas ytligt, alltså i bröstet. Genom att ha ena handen på magen kan jag känna om jag får ner luft till magen. Om magen blåses upp och handen rör sig, så gör du helt rätt. Jag brukar också sätta en hand på bröstet. Rör sig bröstet och handen andas du fel. Ta en stund att hitta magandningen och när handen på bröstet inte rör sig längre men den på magen rör sig, är du på helt rätt spår.
Sen börjar jag att andas. Djupt, långsamt och lugnt. När jag mår illa och har ont i magen brukar jag andas lite lättare och ibland böja mig fram en aning så att magen inte späns så mycket tills det känns lättare och jag kan sträcka på mig igen.
Såhär brukar det gå till :
Andas in (Tänk : Jag är lugn)
Håll andan 3 sekunder (Jag har kontroll)
Andas ut naturligt utan att pressa ut luften (Jag känner mig lugnare)
Jag brukar upprepa detta några gånger och ibland tar det tid. Speciellt om man är nybörjare men när man känner sig säker i sin andning och har hittat rytmen så behövs det kanske bara tre sådana djupa andetag innan man känner sig lugn igen istället för kanske tio. Kom ihåg att det är svårt i början. Men det kan inte bli värre, bara bättre.
Lycka till och skriv gärna och berätta hur det har gått för er!
Tveka inte att skriva. Ibland är det det som behövs för att få ångesten att släppa.
Och kom ihåg att vi finns här för varandra. :)
sv: Tack! Ska läsa igenom :)
för mig brukar panikångesten eller ångesten visa sig på massor av olika sätt. den värsta är panikångesten då jag får riktigt akut panik och andra inte får kontakt med mig. den "behagligaste" är när den där gnagande ångesten, om den försvinner efter ett tag (ibland blir den vääääldigt länge) då brukar jag ta en promenad, eller springa eller något...
sen finns det den där ångesten som kommer när man är extra påfrestad (eller något minne dykt upp, sådana saker) då man bara skakar (men man känner inte samma panikkänsla) och hyperventilerar halvt, och i vissa fall gråter och det känns som en atombomb byggt ett bo i magen sin.
förhansångesten är också något av det värsta... den brukar göra mig så upponer ibland att ingenting vill fungera. magen blir totalt kaos, man blir illamående osv osv osv... (om det blir för länge)
sedan finns det också den ångesten som kommer efteråt (när man haft en bättre period, när allt har gått ganska snabbt framåt) som slår till när allt lugnat ner sig och man slappnar av på ett helt nytt plan...
Hej (hittade inte ditt namn) Halkade in på din sida, det är väl så det brukar hända. Tog inte mig tid att läsa så många inlägg men läste ditt andningstips. jag har under mitt långa liv haft lite små ångestattacker ibland (har själv trott att det bara var nervositet) men de sista åren har den slagit till med dunder och brak. Andning, ja det är bra, jag har även gått mindfulness-kurs MEN ångesten kommer på två röda sekunder och sen är det rent ut sagt nästan omöjligt.
Vad ångesten triggas av det vet jag men jag vill fråga dig, hur jag nu ska förklara. -Under ångestattacken, dyker det då upp en massa fragment, bilder, tankar i huvudet av det som triggat igång ångesten och man tror att det är sanning?
/e-k
