Dinati - En blogg om ångest & fobi

Har levt till fullo dessa två dagar. Jag har varit ute, jag har druckit, umgåtts, varit ute till kl 6 på morgonen... Jag har kul igen. Jag saknar mitt riktiga liv. Där jag vågar göra saker och ting utan att vara orolig över vad som skulle kunna hända. Jag är stolt över mig själv som håller fast vid vad jag vill och kämpat för mina mål. Klapp på axeln. Har ni klappat er själva på axeln på senaste? :)

Har ångest. Mår illa. Stod och gjorde pannkakor. Kände en bekant känsla i magen. Samma känsla som jag kände när jag sist stod och lagade pannkakor. Hade extrem ångest den gången. Hjärnan måste ha associerar till den dagen. Har lagt mig i sängen nu. Fortfarande sjuk. Ont i huvudet. Måste slappna av.

Jag är sjuk. Som vanligt! Haha. Jag orkar verkligen inte det här. Känner mig dålig hela tiden och då ökar ju ångesten i samband med det. LESS är vad jag är!

Har lite videos jag har funderat på att lägga upp men är osäker. Har lagt ut ett par tidigare och vissa av er verkar uppskatta dem. Vad tycker ni? :)

De senaste dagarna har jag haft en jobbig ångest som smugit sig på fast väldigt snabbt. Har byggts upp under några minuter och har tagit en stund för mig att inse att det faktiskt är ångest och illamående jag känner. Har kommit i samband med möten och färd. Som nu t ex då jag ska hoppa på pendeltåget. Som tur är känner jag min ångest samt mig själv så väl vid det här laget att jag vet att det snart försvinner. Men frustrerande att känna såhär. Jättefrustrerande. Jag sitter nu på tåget i alla fall. Här ger vi inte upp. ;)

Paniken uppstod igen. På tåget. Ville kräkas men satt kvar, och jag sitter fortfarande kvar. Det hugger i magen. På väg till en nära vän. Han vet hur jag mår. Det värsta har lagt sig. Den nådde sin värsta topp. Och för något år sedan hade det känts som att den där toppen skulle ta död på mig. Idag kändes den, men absolut inte så intensivt. Jag menar, jag klarade det ju? Klapp på axeln!

Trött. Ont i huvudet. Spänner mig. Varm. Ingen feber. Stressad. Kluven.

Kämpar.
Helvete vad jag kämpar.

Jag känner mig dålig. Jag har varit hos läkarna fram och tillbaka alldeles för många gånger, men de hittar inget fel. Jag blir febrig från ingenstans och slö i kroppen. Ibland kan jag få ont i halsen eller bli stel i nacken. Men det bryter aldrig ut. De är så i 2 dagar sen mår jag bra igen. Och så samma visa ett par veckor senare. Och såhär håller det på... Jag vet inte om ångesten spelar in. Jag tror inte det. Mår så mycket bättre nu. Men detta framkallar garanterat ångest. Jag har två stressiga dagar framför mig. Jag måste bita ihop. Men hur ska jag orka? Era stärkande ord skulle verkligen behövas nu...

Ätit en massa dumt idag. Magen reagerade, vilket ledde till lite ångest. Men idag får jag faktiskt skylla mig själv! Var jag tvungen att äta allt det där onyttiga? Det blir sängläge en stund då jag stressat hela dagen men sen bär det nog ut på en promenad! Väcka kroppen lite. Jag hoppas att ni alla där ute har det bra och kämpar på! :)