Smygande...

De senaste dagarna har jag haft en jobbig ångest som smugit sig på fast väldigt snabbt. Har byggts upp under några minuter och har tagit en stund för mig att inse att det faktiskt är ångest och illamående jag känner. Har kommit i samband med möten och färd. Som nu t ex då jag ska hoppa på pendeltåget. Som tur är känner jag min ångest samt mig själv så väl vid det här laget att jag vet att det snart försvinner. Men frustrerande att känna såhär. Jättefrustrerande. Jag sitter nu på tåget i alla fall. Här ger vi inte upp. ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0