Dinati - En blogg om ångest & fobi

Är nojig. Är rädd för att kycklingen jag tillagat har stått ute för länge rå och att jag ska bli sjuk. Tinade den i tre timmar i rumstemperatur. Borde inte vara någon fara. Tillagat den bra och ordentligt men mina fobier kickar in. Ändå sitter jag medans jag skriver detta och äter rätten. Och fy vad god den är. Måste tänka om. Förgiftar den mig var det värt! Den var otroligt god! För ett par år sedan hade jag inte ens rört kycklingen. Har gjort enorma framsteg men tar några steg tillbaka igen när vintern kommer med kräksjuka och virus. Då kommer allt tillbaka. Jag är i alla fall glad över min kämparglöd. Ge aldrig upp! Aldrig! Var envisa och gör rätt för er! Ångest finns bara i huvudet och stökar till det. Men vi kan. Vi klarar det. För att vi inte lägger oss ner så lätt. Tillsammans! Nu kör vi!

Denna jäkla nojan över att smittas av kräksjukan. Nu har en vän insjuknat. Är så rädd för det. Jag som besegrat min ångest gång på gång och mådde bättre! Men jag insåg inte att detta är min första vinter sedan jag faktiskt började må bättre. Det är som att det kommer tillbaka. Visst, nu gör jag saker och ting. Går ut och glömmer bort alla sjukdomar och bakterier. Men det ligger där och gnager hela tiden. Jag vill inte bli sjuk. Och det får mig nästan att må sämre. Så trött...

Åkte ut ikväll ändå, trots förkylning. Tog bilen. Väl på krogen fanns det en del konflikter bland andra människor och jag bryr mig väldigt mycket. Det brast för mig och jag kom hem och grät en skvätt. Somnade till runt 03 och vaknade nu, kl 04 helt kallsvettig. Magen gav ifrån sig konstiga ljud. Kände mig kissnödig och ville inte vakna upp igen så ställde mig upp för att gå på toaletten. Helt yr. Huvudet var inte riktigt med och jag kände en bekant känsla i kroppen. Vinterkräksjukan är runt hörnet och jag är livrädd varje år. Allt snurrar vid det här laget och jag tittar på toaletten och tänker "nu kommer det. Nu kräks jag." Men det kom aldrig. Vågade inte sätta mig på toaletten och kissa i fall att det skulle komma när jag satt där. Till slut så gick jag på toaletten, slängde vatten i ansiktet och gick och la mig igen. Tempen har jag tagit och kroppen verkar nedkyld. Jag ligger och klappar på magen och tänker på hur duktig jag är. Hade jag varit sjuk hade det bara kommit. Mår bättre. Men det känns i magen och kommer nog att göra det ett tag. Har klumpen i halsen jag inte nämnt på länge. Länge sedan jag hade en sådan här attack. Väldigt länge sedan. Försöker att lugna mig ännu lite till. Klockan slog precis 04.21. Tror jag överlevt det värsta av attacken nu. Känner mig fortfarande yr men det måste vara sjukhetskänslan av viruset och alla känslor i kombination. Jag tar mig igenom detta som känns som en långdragen mardröm! Sluter ögonen och försöker igen.