Lurar dig, så som du lurat mig så länge

Att gå runt och vara orolig konstant tär på krafterna. Igår natt sov jag ingenting nästan förutom 10 minuter mellan att pappa sprang på toa och mådde dåligt, och någon timma på morgonen. Inatt sov jag 10 timmar, vilket är mycket, men är ändå helt slut. Sjukt ont i huvudet, har spänningar och känner mig orkeslös. Är fortfarande lite orolig för att ha blivit smittad, men resten av familjen mår bra, och det var ju till 99% säkerhet en förgiftning och inget smittsamt. Men min mage gör ändå uppror och tycker att jag borde stanna hemma och inte åka till ett sånt stort varuhus som Ikea. Tänk om det slår till där? Katastroftankar. Konstant. Jag är så less på dem. Jag åker ändå. Händer det, så händer det. Jag måste tänka så. Måste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0