Ren kärlek
Det är sjukt... Jag vill helst vara själv så mycket jag kan för att inte göra bort mig om jag skulle behöva kräkas eller springa på toaletten. Idag åkte min pojkvän iväg på semester i fyra dygn. Fyra nätter ska jag nu sova ensam. Jag är van vid att sova med honom varje natt och har gjort det i två månaders tid.
När min pappa blev magsjuk för ett tag sedan som jag skrivit om, så sa jag till min pojkvän att om jag blir dålig får inte han vara här. Jag skulle skämmas och vilja vara själv. Idag när jag kände mig lite orolig och illamående blev jag chockad när jag kom på mig själv med att tänka; "Tänk om jag blir dålig. Vem ska vara här och ta hand om mig då? Var är min pojkvän?" Är det framsteg, bara ren kärlek, eller båda? Jag vet inte hur jag ska tänka. Vad hände?
