Dinati - En blogg om ångest & fobi

Jag har en intervju i morgon. Får jag det här jobbet innebär det rutin. Att gå upp varje dag en viss tid, vara på ett jobb i flera timmar, och åka hem igen. Det känns konstigt. Tänk om ångesten slår till? Men jag har förberett mig så länge. Jag ska in dit, ta dem med storm, få jobbet och äga. Hur det än slutar så lovar jag mig själv att inte ge upp. Jag har kommit så långt. Önska mig lycka till!

Jag är ledsen. Jag känner att jag gör så mycket för andra som är så pass känslomässigt frustrerande, som i sin tur ger mig ångest. Jag påstår inte att jag inte får tillbaka något. Det får jag. Men något saknas. Och därför ligger jag nu vaken och vet inte hur jag ska räcka till riktigt. Är saker och ting värda "besväret" om jag mår dåligt på kuppen? Jag känner mig förvirrad och tom på ett sätt. Vad gör man då?

Ligger här ännu en natt och försöker att intala mig själv att det inte är någon fara. Jag kommer inte att kräkas, jag är inte sjuk. Och även om jag är det... Så får jag vara det. Kan inte bestämma över sådana saker. Jag mår illa just nu, svettas och det hugger i magen. Men det kommer och går. Förbannade ångest. Låt mig vara i fred.

Är det konstigt att man blir rädd för bakterier och kräksjukan när man varit förkyld i virus konstant sedan i somras? Vart tusan ska jag ta vägen? Förkyld och sjuk konstant. Det går aldrig över, och läkarna vägrar göra sitt. Jag blir galen... Ångesten bara ökar.

God fortsättning på er hörni. Hoppas att alla haft en fin och ångestfri jul! Jag spenderade precis 10 minuters intensiv ångest i bilen på väg hem ifrån gymmet. Vill gräva ner mig just nu. Men jag körde hela resan och är nu hemma. Hoppas på att få lite sömn.