Stark Vs Rädd
Jag har haft ångest varje dag nu under en längre tid. Försöker att förstå varför min ångest är tillbaka, nu när jag jobbat så mycket på att bekämpa den. Varje natt somnar jag med ångest. Det känns alltid som att jag ska kräkas, men jag ligger kvar och försöker att bara låta det vara. Jag har ju lärt mig av tidigare erfarenheter att inte fly. Inte springa iväg på toaletten ifall att jag skulle spy. Sen ligger jag bredvid min pojkvän varje natt vilket känns både tryggt men samtidigt jobbigt. Min största fobi är ändå att kräkas framför någon. Jag vill nog vara själv om det händer. När det händer. Jag vet knappt hur det känns längre. Inte kräkts på sex år. Men min ångest är hur som helst tillbaka och jag känner av den varje dag. Så otroligt frustrerande. Försöker att förstå vad det är som händer. Vill ha bort det. Försöker att jämföra mitt liv för några månader sedan och nu. Det har byggts på under ett tag men varit värst senaste månaden.
Tidigare skrev jag om min pappa som blev matförgiftad. Jag tror att det är sedan dess har blivit värre. Jag var så nära magsjuka jag kunde komma just då och det rubbade mig. Frågan är nu hur jag går vidare med detta och hur jag ska jobba med det, hantera det... Jag mår tillräckligt bra för att inte behöva terapi igen. Det jag har lärt mig sitter kvar. Men det känns som att jag fastnat lite... Så hemskt att det kan styra ens liv. Som tur är, är jag viljestark! Heja mig!
