Hur hittar jag dig?
Mår konstigt. Ont i magen. Illamående. Lite dålig. Tankarna sätts igång igen. Magsjuka kan drabba vem som helst. Det får bara inte bli mig. Sen vet jag vad ångest gör med en. Rädslor, fobier, att inte våga vara sig själv. Att inte våga våga. För gör man det och en attack kommer mitt i, då borde man inte ha vågat. Så känns det. Och så börjar man om på noll.
Jag skulle behöva åka iväg en stund. Skjutsa min pojkvän, åka förbi jobbet och städa, men något inom mig säger; "nej. Det kan hända nåt på vägen. Du kan bli dålig och hur ska du då ta dig hem?" Det som fascinerar mig är att folk tar sådana risker varje dag. Utan att det är risker för dem, men stora risker för mig. Och en gång i tiden var jag som vilket annat folk som helst. Brydde mig inte om vad som kunde hända utan lät det hända om det behövde hända. Det är ändå mig själv jag pratar om och hur jag varit förr. Varför är det så svårt? Så svårt att hitta tillbaka till sig själv?
