"De modigaste personerna är de som vågar vara rädda."
Du sitter på tåget, i bilen, i skolan eller på arbetsmöte och känner plötsligt en obehaglig känsla. Kanske har den funnits där en stund innan du klev på tåget eller satte dig i klassrummet men nu börjar du observera kroppens reakationer. Du börjar svettas, hjärtat känns som att det ska explodera, du börjar känna dig yr, illamående och synen verkar inte vilja fokusera längre. Du vill därifrån. Du vill fly. Det du just varit med om är en panikångestattack.
"För de cirka 200 000 svenskar som lider av panikångest innebär vardagen inte bara rädsla för nya attacker, utan också undvikande av platser och situationer som vi andra kan ta för självklara."
Att sitta på ett tåg känns självklart för de flesta. Hur ska man annars ta sig till ställen? Det är ju bara att finna en plats och slå sig ner och sitta i några stationer tills man är framme. Från en annans perspektiv, en person med panikångest fungerar det ungefär såhär:
"Okej nu kommer tåget. Jag börjar må illa. Har jag påsen i väskan om jag skulle behöva? Gud vad mycket folk! Och ändå är det inte rusningstrafik, det skulle jag aldrig våga åka i. Okej nu går jag på. Jag måste till jobbet. Alla platser är tagna. Jag hoppas inte att jag måste kräkas. Är det varmt här inne? Jag svettas ihjäl! En plats mittemot en annan kvinna. Tänk om hon märker? Det känns som att alla tittar på mig! De vet! jag måste sitta, jag är för yr och kanske svimmar annars. Nu kommer det, jag måste kräkas!"
Alla dessa tankar inom loppet på en minut. Det är svårt att tro att en sådan simpel sak som att åka tåg kan vara så krävande och energitagande för vissa. Men 200 000 svenskar kan inte ha fel. Det är dags att börja tro på det. För det existerar och det kan ta över ens liv. Men med rätt övningar och terapeuter kan man bota panikångest. Resan dit är allt annat än enkel men det går. Även om det känns som att rädslan tagit över helt. Med vilja går allt.
De modigaste personerna är de som vågar vara rädda
Du är inte ensam
Du är stark
"För de cirka 200 000 svenskar som lider av panikångest innebär vardagen inte bara rädsla för nya attacker, utan också undvikande av platser och situationer som vi andra kan ta för självklara."
Att sitta på ett tåg känns självklart för de flesta. Hur ska man annars ta sig till ställen? Det är ju bara att finna en plats och slå sig ner och sitta i några stationer tills man är framme. Från en annans perspektiv, en person med panikångest fungerar det ungefär såhär:
"Okej nu kommer tåget. Jag börjar må illa. Har jag påsen i väskan om jag skulle behöva? Gud vad mycket folk! Och ändå är det inte rusningstrafik, det skulle jag aldrig våga åka i. Okej nu går jag på. Jag måste till jobbet. Alla platser är tagna. Jag hoppas inte att jag måste kräkas. Är det varmt här inne? Jag svettas ihjäl! En plats mittemot en annan kvinna. Tänk om hon märker? Det känns som att alla tittar på mig! De vet! jag måste sitta, jag är för yr och kanske svimmar annars. Nu kommer det, jag måste kräkas!"
Alla dessa tankar inom loppet på en minut. Det är svårt att tro att en sådan simpel sak som att åka tåg kan vara så krävande och energitagande för vissa. Men 200 000 svenskar kan inte ha fel. Det är dags att börja tro på det. För det existerar och det kan ta över ens liv. Men med rätt övningar och terapeuter kan man bota panikångest. Resan dit är allt annat än enkel men det går. Även om det känns som att rädslan tagit över helt. Med vilja går allt.
De modigaste personerna är de som vågar vara rädda
Du är inte ensam
Du är stark
Kommentarer
Postat av: moa
Det är precis som att det är jag som skulle ha skrivit detta. Jag känner igen mig så väl! Jag lider utav panikångest sedan några år tillbaka, och det har totalt tagit över mitt liv. Sådana saker som man tar för givet, som bussar, skolan, mataffärer, bio, osv - det är nästan omöjligt för mig.
Den här bloggen ska jag följa!
Trackback
