Dinati - En blogg om ångest & fobi -

Överlevnadsängeln

Jag var precis ute och gick. Tog en powerwalk på 30 minuter. En runda på ca 3 km. Tanken är att jag ska bygga upp min kondition lite så att jag så småningom kan börja jogga och sedan börja träna ordentligt. Detta gör jag för att må bra. Panikångest kan lindras genom att träna. För tränar du, mår du bättre fysiskt och orkar mer. Ju piggare du är och ju bättre du känner om dig själv, desto bättre kommer du att kunna hantera ångesten. Jag testade att jogga en liten bit för att se hur mycket jag orkade och där kickade ångesten igång. Den hade varit med ett tag innan under promenaden men nu tyckte den att det var dags att dyka upp när min kropp var under påfrestning. Jag började känna ett obehagligt illamående och det kändes verkligen som att det började från magen. Jag började panikslaget kolla omkring mig om det fanns människor, om jag kunde göra bort mig framför någon samt en plats att kräkas på. Men jag stannade aldrig. Det var som att jag hade två änglar på vardera axel. Ångestängeln som ville få mig att kräkas, göra bort mig, få mig att tappa min tro på mig själv. Och Överlevnadsängeln som skrek hejaramsor. Som sa "även om du kräks så ska du vara stolt över dig själv, stanna inte, du kan!"

Jag kunde. Jag mår fortfarande illa och det är den där jobbiga ångesten som går i vågor. Som blir jätteintensiv så att det känns som att det kommer när som helst för att sedan lägga sig till ett litet obehag. Och så upp igen. Men jag kunde. Jag klarade inte av att jogga längre men jag stannade inte. Jag saktade knappt ner farten. Jag återgick bara tillbaka till farten jag höll innan.

Jag tänker övervinna dig
Även om det inte går lika fort som jag hoppades på

2011-08-25 @ 18:18:36 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Cattis - PTSD tjockis & gravid

Det är bra att du kom ut ju.. Träning är ju alltid bra, oavsett "handikapp"

2011-08-25 @ 18:50:54
URL: http://catherine.nu

Postat av: Cattis - PTSD tjockis & gravid

Jo mina depp perioder är inte att leka med alltså, Och det påverkar oss alla här hemma, vilket är då jätte trist..

Men när jag är lite mer uppåt, så blir allt bra, och då vill jag mer än gärna hitta på saker... Man vet aldrig när det faller igen

2011-08-25 @ 20:11:25
URL: http://catherine.nu

Postat av: Cattis - PTSD tjockis & gravid

Hejsan..

Jag träffar min psykolog regelbundet, Varje fredag klockan 10.. Vilket gör VÄLDIGT mycket.. Kontinuitet och struktur behöver jag.

Vid behov ringer jag till ett stöd nummer och så, och kan alltid träffa psykologen oftare.. Det håller mig uppe en hel del.. Men jag tror att mycket av att mitt liv ser lagom bra ut nu är pga min sambo och dotter. DOCK mycket beror på min personlighet.. Enda sen barn har jag varit en envis och jobbig unge, som kämpar för att få som jag vill.. Svårt att beskriva.. mycket karaktärsdrag spelar nog in.. samt en krigar personlighet.

2011-08-25 @ 22:21:22
URL: http://catherine.nu

Postat av: Cattis - Ptsd tjockis & gravid

Jo jag försöker i alla fall.. Men denna vecka är ju dessutom en "uppåt" vecka, så det är inte alltid så enkelt att hitta svaren och orken ju... Det vet nog du mycket väl... :P

Har du nå bra stödgrupp runtom dig?

2011-08-26 @ 11:52:49
URL: http://catherine.nu

Postat av: Cattis - Ptsd tjockis & gravid

Okej, det har inte jag heller.. Dylan och min psykolog är ju allt jag har.. Sen bloggen lutar jag mig på väldigt mycket, att kunna prata och skriva av mig där otroligt mycket.. Jag är en människa som måste få ut saker liksom..

Jag bor ju ensam här i Sverige, och Dylan och barnen är ju min enda familj..

Varför går du inte hos nå psykolog oftare, eller liksom byter? Man får ju göra som man själv vill..

Det är ju upp till dig också hur mycket du vill träffa någon.. Du kan kombinera med en annan psykolog.. tillsammans med den du träffar nu... Det är ju alltid bra med lite extra hjälp, att få lite mer perspektiv på saker..

2011-08-26 @ 13:15:52
URL: http://catherine.nu

Postat av: Cattis - ptsd tjockis & gravid

Jag håller med dig.. Alltså jag har träffat oändligt med folk under åren.. men uppehållet emellan den förre nu och den jag har nu var kanske 2år.. Det var väldigt länge.. och jag vågade inte söka hjälp, eller att ens berätta för någon att man var "svag"

Jag får pusha dig lite :P

*Putt Putt

2011-08-26 @ 14:05:44
URL: http://catherine.nu

Postat av: moa

Svar: Men tusen tack, vad glad jag blir! Kul att du gillade det jag skrivit :'D Min dröm är att få den publicerad, och jag ska nå dit! :) Tack för dina ord, sötnos!

2011-08-26 @ 14:15:56
URL: http://moathemoses.blogg.se/

Postat av: MICHAELA VERITAS

Tack så mycket för din kommentar..

Lägg gärna till mig på bloglovin så lägger jag till dig med så vi kan följa varandra! :)

Kram

Michaela Veritas

KIKA IN PÅ MIN BLOGG, EN JÄVLIGT SNYGG BLONDIN SOM NJUTER AV LIVET ;) KOLLA MINA HETA BILDER OCH LÄS MINA DJUPA TANKAR OCH FUNDERINGAR SAMT MYCKET MER!! JAG ÄR EN TJEJ MED SKINN PÅ NÄSAN MEN MED BÅDA FÖTTERNA PÅ JORDEN! JAG LOVAR ER, NI KOMMER INTE BLI BESVIKNA ;)

2011-08-26 @ 15:09:10
URL: http://mondoblog.se/veritas

Trackback