Dinati - En blogg om ångest & fobi

"Skin, skin som den sol du är
Låt hela världen se ditt vackra leende
Lys, lys som den stjärna du är"

Jag vet inte hur många gånger jag har fått en attack. Men jag vet att de gångerna har jag låtit ångesten ta över. Och det är lätt hänt så jag klandrar ingen men jag är bra på att klandra mig själv. Dubbelmoral? Antagligen men man känner sig som en skitzofren. För panikångest är inte med hela tiden. Det finns platser man känner sig säker på. Min plats är min säng. Visst har jag haft ångest där med, men inte en attack. För i min säng, i mitt rum känner jag mig hemma. Där kan ingen döma mig och jag kan stänga in mig. På andra ställen som t. ex på tåget, i köpcentrum och på krogen känner jag mig så liten. Inte som i min säng, i mitt rum där jag är lugn, där inget kan röra mig. På dessa andra ställena kan alla döma mig. Alla kan se hur jag mår. Det är mycket folk, det är oftast trångt och det blir för mycket. Jag får ingen luft. Oftast när de här tankarna hittar sig fram får jag en attack. Varför känner jag mig som en skitzofren? Jo för att andra gånger klarar jag av dessa platser utan större problem. Ibland får jag lite ångest som kan bli till en attack men som lägger sig. Andra gånger känner jag ingenting alls. Det är alltså inte konstigt att en person med panikångest beskriver sig själv som "galen." För det är så man känner sig. Varför ska det vara så svårt att göra vissa saker? Speciellt som i mitt fall, när jag kunnat göra allt detta tidigare. Att åka tåg var aldrig ett problem tidigare. Sen plötligt hände något som jag inte kan förklara. Jag har försökt observera varför vissa dagar är enklare än andra. Och det hela är väldigt logiskt. Tänk dig detta :

Du vaknar upp med ett taskigt humör. Du gick och la dig alldeles för sent igår kväll och nu har du fått för lite sömn vilket resulterat till en jobbig och rätt rejäl huvudvärk. Du har dessutom försovit dig till råga på allt och hinner inte ens få i dig frukost innan du måste ta bussen till skolan. På bussen är det fullt. Alla trängs, det är varmt och alla ramlar in i varandra när bussen stannar på hållplatserna. Väl i skolan får du reda på att ett oförberett prov väntar och du känner dig inte redo och pigg nog för att sätta dig och göra ett prov klockan åtta på morgonen. På rasten är du så stressad att det känns som att du ska kvävas och du känner dig nästan sjuk. Du börjar få ångest och chansen är stor att du får en attack.

Stressnivån är så hög redan från början att det är lätt för ångesten att byggas på. Även en person som inte lider av panikångest kan hur lätt som helst få en attack efter en sådan morgon och då har inte ens halva dagen gått ännu! Ju högre stress, desto större risk att få ångest. En sådan liten sak som att sova för lite kan trigga igång din ångest rejält. Samma sak med sjukdom. När du är sjuk är du svagare, ellerhur? Alltså har redan en hel del av din energi gått åt att försöka åka till skolan ändå trots att du har jätteont i huvudet och är förkyld. Din kropp är svagare. Stressen av att klara av de saker du normalt går igenom varje dag, fast som sjuk blir större. Så om vi tänker såhär istället :

Du vaknar upp pigg då du kvällen innan gick och la dig i tid. Du har äntligrn blivit frisk från din förkylning och har en helt ny energi. Idag är du inte stressad och du har vaknat i tid och kan avnjuta din frukost i lugn och ro. Bussen är som vanligt full av studenter men du hittar en plats du kan stå på. Visst är det jobbigt att alla ramlar in i varandra när bussen stannar vid hållplatserna men du vet att du ska av snart och trängseln är inget ovanligt så du står ut. I skolan väntar ett oförberett prov och det är inget du ser fram emot men det finns inte så mycket mer att göra än sitt bästa. På rasten klappar du dig själv på axeln för att du varit så duktig på provet och sätter dig i kafeterian med dina vänner för att dricka kaffe. I lugn och ro.

Din dag började bra, du kände dig pigg och hade nya energier. Det var mycket enklare för dig att hålla en låg stressnivå och hålla humöret uppe trots tråkiga prov och sressen på bussen. Så när jag känner att jag är stressad och en attack är på väg brukar jag stanna upp, ta några djupa andetag och le stort för mig själv. För om jag kan intala mig själv att detta inte är farligt och att jag mår bra egentligen, att allt kommer att ordna sig, så kommer det att kännas bättre. Jag övervinner min ångest genom att tänka positivt. Lättare sagt än gjort? Absolut. Men att göra en sådan liten sak som att le för sig själv gör skillnad. För ångesten är en del av dig. Det är inget farligt, inget som kan döda dig eller göra dig galen. Det är en del av dig som gör dig rädd och osäker i vissa situationer. Och är det något du kan ta kontroll över, är det dig själv.
Så, skin! Låt hela världen se ditt vackra leende!