Att acceptera är det första steget i rätt riktning

Jag har gjort framsteg. Verkligen gjort framsteg. Men de flesta av oss är självkritiska och ni vet hur det blir. Man gör något bra men önskar att man gjort bättre. Med andra ord ger vi oss själva inte en chans. Vi strävar alltid efter perfektion, vilket är bra i vissa sammanhang, men när det gäller oss själva måste vi ge oss en chans och speciellt en break. Jag har åkt tunnelbana, helt själv. Jag har åkt från stan med sista tåget efter en kväll på krogen. Jag har tagit en drink med mina vänner och njutit av livet. Jag har gått upp på scen så att alla kunnat titta på mig. Jag har gått ut trots illamående. Och främst av allt. Jag har inte flytt. Det är framsteg. Stora sådana. Och jag måste börja uppskatta mig själv mer, för utan mig hade inte det här gått.

Så klappa er själva på axeln, och gör det nu. Ni grymma som kämpar på trots motgångarna. Ni vågar att leva med panikångest. Bara det är att vara stark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0