Dinati - En blogg om ångest & fobi

Jag har ångest igen... Denna gång fick jag den i bilen. Bad pappa att skippa motorvägen och ta småvägarna. Som tur var skiljer det bara 5 minuter från vad det skulle ta med motorväg. Tur att jag har förstående föräldrar. Medans vi åkte tittade jag ut genom fönstret och försökte komma på vad mer jag kunde göra för att lugna ner mig förutom att lyssna på musik. "Räkna" tänkte jag. Om jag fokuserade på något som skulle kräva min koncentration så skulle jag tänka på något annat. Så jag började räkna lyktstolpar den sista biten. Hundrasjuttio kom jag upp i. Och varje gång ångesten och illamåendet gjorde sig påmind föreställde jag mig att jag var på Coldplay's spelning. Det var "Clocks" som spelades i hörlurarna från en spelning i London. Jag lyssnar vanligtvis inte på Coldplay men jag fick ett lugn över mig när jag tänkte mig själv ta in musiken, att jag var med i publiken och njöt av tonerna. Att det skulle vara trångt bland alla människor slog mig inte ens. Jag var bara där. Existerade. När jag började se vår parkering tog jag ett djupt andetag och tänkte "Nu är det över. Du klarade det." Visst, jag vågade inte åka motorvägen men det är bättre än att inte kliva in i bilen överhuvud taget och insistera med att gå hem sju km. För det hade jag gjort för några månader sedan. Så när vi hade stannat bilen klappade jag mig själv på axeln och sa om och om igen för mig själv hur duktig jag hade varit. De tio minuterna kändes som timmar, men jag klarade det. Jag har något att vara stolt över, och det är att jag är en kämpe.