Dinati - En blogg om ångest & fobi

Jag är förkyld igen. Jag har ätit mat som jag fått för mig är gammal, jag är trött, jag är nedstämd. Alla de här faktorerna tillsammans ger vad? Ångest. Och det är inte så konstigt. Så jag sitter här och mår illa igen, och då kickar ju självklart fobin in ordentligt. Men jag har märkt en sak med mitt tankesätt. I vanliga fall springer jag till badrummet och sitter på golvet och väntar vid toaletten utifall att jag skulle behöva kräkas. Men de senaste gångerna har jag hanterat det på ett annat sätt. Utan att jag ens knappt märkt det själv.

Alldeles nyss, eller ja, för kanske 10 minuter sedan så kickade illamåendet in. Jag tittade på toalettdörren. La märket till den. Att den fanns där. Och vände sedan blicken mot datorskärmen igen. "Jaja. Nu har jag ångest igen. Det går över. Jag är upptagen nu." Och visst, den gör sig påmind då och då, speciellt när jag ställer mig upp för att göra något, men den här gången brydde jag mig inte om att lägga energi på inte bara ångesten, utan hela situationen och processen jag skulle behövt gå igenom. Istället för att det skulle rulla igång en massa tankar tänkte jag: "Jahapp..."

Det, hörni, är ett stort framsteg. Frågan är om jag lyckas behålla det här tankesättet nu?