Det blir lättare med lite hjälp
Uppdatering från det tidigare inlägget. Jag satt på toalettgolvet i närmare 45 minuter. 20 av dem minuterna gick åt att må så illa att jag skulle kunnat kräkas vilken sekund som helst. Men inte ensam. Min vän satt bredvid mig hela tiden. 20 minuter gick åt att lugna ner mig. Och 5 åt att försäkra mig om att det var över. Jag fick alltså en rejäl attack. Få gånger en attack hållit i sig så länge.
Min vän har sagt; "Jag ger inte upp. Jag vet att det är ditt psyke och inte din kropp som gör såhär mot dig. Så tillåter du mig att vara elak när det behövs? När jag vet att du klarar av det?" Jag har förstått hennes tanke men aldrig sett henne vara elak som hon kallade det för. Idag trodde jag att jag skulle dö när hon demonstrerade. Allt jag minns innan jag fick totalpanik och skrek rakt ut och började gråta hysteriskt är att hon, läs noga nu... Drog ner byxorna och satte sig på toaletten. Hon gjorde inget utan hon bara satt där och tittade på mig. "Vad ska du göra nu?" Jag skrek; "Gör inte såhär emot mig!" Hon satt kvar. Stenhård. Hon visste att jag skulle klara det. Hon hade nu blockerat min utväg. Toaletten att kräkas i. Så var jag tvungen att kräkas skulle det antagligen behöva bli på golvet. Det var hemskt. Men efter 5-10 minuter av lite skrik, gråt och panik så lugnade det sig. Hon tog på sig byxorna, stängde toalettlocket och tittade på mig. "Vad känner du dig nu som? En som flyr, eller en som segrat?" Denna människa som helt absurt dragit av sig byxorna och plötsligt satt sig på toaletten hade precis triggat min ångest till max, för att hon visste att jag skulle klara det.
Sådana vänner är svåra att finna. Och jag är så glad över att hon finns i mitt liv. Jag hade aldrig klarat detta utan henne. Jag minns tydligt att jag visste vad hon skulle göra och att jag visste att det inte var någon fara men samtidigt kunde jag bara tänka på hur hon kunde göra så emot mig och att jag verkligen skulle kräkas. Men hon fick mig att klara det. Hon ger mig hopp! En vän som varit med hela vägen från början. En som står ut med mig no matter what. En person man kan kalla för äkta vän.
Åh vad roligt att höra att det gick så bra!
Jag har stöd av min sambo, han finns där i vått och torrt och har funntis med sedan jag fick panikångest.
Det är så underbart att ha en vän som man kan lita på och som stöttar en :)
<3