Att acceptera
Jag har så ont... Mitt huvud har börjat värka igen och det är inte att leka med. Jämfört med annars nojar jag dock inte just nu över vad det kan vara. Tankar som "Kommer jag att bli yr? Kan jag börja må illa?" och så vidare är inte lika störane. Jag har accepterat att jag har ont. Och att det får vara så.
Nu hoppas jag bara på att det är borta när jag vaknar i morgon...
Nu hoppas jag bara på att det är borta när jag vaknar i morgon...
Kommentarer
Postat av: MsEvolyn
Jag brukar nojja över hur det känns i bröstkorgen och över hjärtat. Igår så "dunkade" det vid hjärtat. Jag hade säkert sträckt mig eller något men jag kunde inte sluta grubbla över det. Skrämde upp mig själv rejält och blev jättekonstig och okontaktbar. Men efter ett tag så kände jag hur ångesten bara rann av mig och sedan så hade det försvunnit.
Då kändes det skönt, att det faktiskt inte var något att oroa sig över. Men dessa hjärnspöken kan vara jävligt dryga ibland :/
Postat av: order essay
I am sure you must visit a doctor! It is very serious!
Trackback
