Jag är på väg
Nu händer det igen. De senaste två dagarna har jag haft illamående igen och magsmärtor. Varit helt säker på att jag varit sjuk eller att något är på gång. Men så har jag gått och lagt mig och vaknat upp och mått bra dagen efter. Så min teori om att vara sjuk håller liksom inte. Men ändå tänker jag så nu. Idag åt jag kassler och färdig potatisgratäng. Kasslern hade mamma fått från en vän till henne som är kock. Ett helt paket som blivit över. Och trots att paketet var helt stängt och utgångsdatumet var om typ en vecka så blev det jobbigt. Samma sak med gratängen. Tidigare hade mamma sagt "Vi måste äta den innan den blir dålig." Förpackningen var helt stängd där med och gick inte ut förens om i alla fall fyra dagar. ÄNDÅ tvekade jag på om jag skulle äta eller inte.
Jag åt i alla fall. Dels för att jag var så himla hungrig och dels för att jag inte orkar leva med detta längre. Jag vill bli frisk. Men ångest-Jag är ändå framme och har tagit över lite. Jag råkar veta att en matförgiftning brukar slå till rätt snabbt. Efter ca 1-2 timmar ibland så jag sitter och kollar på klockan. Riktigt säker kommer jag inte att känna mig förens i morgon om jag klarar natten.
Vad är det här!? Jag vet att jag klarar detta och jag vet att det inte är farligt men att konstant leva i ett mörker av rädsla för att man är rädd för att bli magsjuk är hemskt. Och det är inte OK! Det är inte OK för mig. Jag har kommit så mycket längre än så och jag borde veta bättre. Det känns som ett bakslag. Men. Jag får inte glömma att jag ändå åt av maten. Nu har jag gjort det och blir jag sjuk så kan jag inte göra något. Bara för att maten inte är tillagad hemma "from scratch" så betyder inte det att den är dålig. Så det blir en klapp på axeln för att jag åt av den och inte fick panikångest och skippade att äta helt.
Jag börjar sakta komma tillbaka
Herregud vilken lång resa det är dit
Men jag är på väg
Jag åt i alla fall. Dels för att jag var så himla hungrig och dels för att jag inte orkar leva med detta längre. Jag vill bli frisk. Men ångest-Jag är ändå framme och har tagit över lite. Jag råkar veta att en matförgiftning brukar slå till rätt snabbt. Efter ca 1-2 timmar ibland så jag sitter och kollar på klockan. Riktigt säker kommer jag inte att känna mig förens i morgon om jag klarar natten.
Vad är det här!? Jag vet att jag klarar detta och jag vet att det inte är farligt men att konstant leva i ett mörker av rädsla för att man är rädd för att bli magsjuk är hemskt. Och det är inte OK! Det är inte OK för mig. Jag har kommit så mycket längre än så och jag borde veta bättre. Det känns som ett bakslag. Men. Jag får inte glömma att jag ändå åt av maten. Nu har jag gjort det och blir jag sjuk så kan jag inte göra något. Bara för att maten inte är tillagad hemma "from scratch" så betyder inte det att den är dålig. Så det blir en klapp på axeln för att jag åt av den och inte fick panikångest och skippade att äta helt.
Jag börjar sakta komma tillbaka
Herregud vilken lång resa det är dit
Men jag är på väg
Kommentarer
Trackback
