Dinati - En blogg om ångest & fobi

Tack så mycket för era fina kommentarer! De värmer! :) Ikväll ligger jag i sängen och funderar på vad som är värst. Känslan av att jag inte kan kräkas eller vetskapen av att jag kommer att vara tvungen att göra det en dag. För samtidigt som jag är livrädd för att ens bara må illa önskar jag att jag bara kunde kräkas. Det verkar så lätt för andra. T ex folk som druckit för mycket och behöver få ut det. Att stoppa fingrarna i halsen är inte något jag skulle kunna göra.

Jag vill dela med mig utav ett stort framsteg jag gjorde för ett par veckor sedan. Jag var ute med en av mina bästa vänner. Hon hade fått i sig rejält med alkohol samtidigt som jag var helt nykter. På tåget på väg hem till mig kände hon efter en station att hon mådde väldigt dåligt. Vi hoppade av och jag förvånade mig själv när jag sa; "Vi går iväg en bit så att du kan kräkas." Vi stod och småpratade en stund medan hon kände efter om hon behövde kräkas eller inte. När hon sedan sa; "Jag kommer att stoppa fingrarna i halsen. Du får gå iväg om du vill." sa jag; "Vänta, gör det inte än!" Hon väntade tills jag gick iväg. Jag förväntade mig att jag skulle gå iväg. Men istället ställde jag ifrån mig väskan, ställde mig bredvid henne och höll upp hennes hår. "Jag är med dig hela tiden. Blir det jobbigt så står jag här." Min vän kräktes. Väldigt mycket. Jag, helt nykter stod bredvid och höll upp hennes hår och berättade hur duktig hon var hela tiden. Jag, som har kräkfobi. Jag, som inte ens klarar av att höra ordet "kräkas." När hon var klar blev det dock för mycket då jag kände lukten. Jag fick flera kväljningar och jag trodde att jag själv skulle kräkas men jag klarade det.

Fy fan vad jag är grym! Jag har glömt att ge mig själv en klapp på axeln efter den händelsen. Jag gör det nu i stället. Allt går. Bara man ställer in sig på att klara det! :)