Ditt drag, ångest
Hej, hörni.
Nu var jag sådär dålig på att uppdatera igen. Jag vill dela med mig utav en grej som hände för någon vecka sedan. Jag kände mig hängig under en hel vecka. Kände mig sjuk. Lungorna gjorde ont, det rev i halsen, var extremt trött och jag bara väntade på att det skulle bryta ut. En dag satt jag och fikade med vänner och tanken var att jag skulle gå och träna efteråt men jag började må så otroligt dåligt. Tappade all energi som fanns i kroppen. Jag skippade att träna och kände medan jag satt där med alla hur ångesten smög sig på. Till slut satt jag där och mådde illa och orkade knappt ställa mig upp utan att benen vek sig.
Tanken var att jag skulle köpa en och annan sak i centrumet vi befann oss i. Vi gick allihopa för att handla och jag försökte verkligen men klarade inte av det. Kände att jag skulle kräkas när som helst. Så jag sa snabbt "hej då" och alla gick åt olika håll. En av mina vänner gick dock med mig mot tåget. Jag förklarade för honom vad som hände och jag förvånade mig själv när vi kom ut och jag sa; "Nej. Jag ska ge mig fan på att klara det här." Han tittade på mig och tyckte nog att jag var lite konstig. Jag kramade honom hej då och vände mig så att jag hade blicken mot centrumet. När jag hade andats ett par gånger gick jag med bestämda steg in igen. Jag gick igenom halva centrumet, tog mig upp för rulltrappan och gick in i butiken. Utan att blinka. Väl inne hjälpte expediten mig. Jag hade bestämt mig för att fråga någon om hjälp även om jag inte direkt behövde den. Bara för att göra det svårare för mig. Hon pratade i säkert fem minuter och visade mig olika produkter. Flera gånger kände jag att jag ville ut. Men jag sprang inte. Jag lyssnade noga på vad hon hade att säga, gick till kassan, betalade, sa trevligt "hej då" och gick ut därifrån. Jag gav inte upp.
Hur var det nu, ångest? Du lägger dig inte än? Okej. Då höjer vi tempot lite grann. Jag står redo med boxningshandskarna! Your move...
Nu var jag sådär dålig på att uppdatera igen. Jag vill dela med mig utav en grej som hände för någon vecka sedan. Jag kände mig hängig under en hel vecka. Kände mig sjuk. Lungorna gjorde ont, det rev i halsen, var extremt trött och jag bara väntade på att det skulle bryta ut. En dag satt jag och fikade med vänner och tanken var att jag skulle gå och träna efteråt men jag började må så otroligt dåligt. Tappade all energi som fanns i kroppen. Jag skippade att träna och kände medan jag satt där med alla hur ångesten smög sig på. Till slut satt jag där och mådde illa och orkade knappt ställa mig upp utan att benen vek sig.
Tanken var att jag skulle köpa en och annan sak i centrumet vi befann oss i. Vi gick allihopa för att handla och jag försökte verkligen men klarade inte av det. Kände att jag skulle kräkas när som helst. Så jag sa snabbt "hej då" och alla gick åt olika håll. En av mina vänner gick dock med mig mot tåget. Jag förklarade för honom vad som hände och jag förvånade mig själv när vi kom ut och jag sa; "Nej. Jag ska ge mig fan på att klara det här." Han tittade på mig och tyckte nog att jag var lite konstig. Jag kramade honom hej då och vände mig så att jag hade blicken mot centrumet. När jag hade andats ett par gånger gick jag med bestämda steg in igen. Jag gick igenom halva centrumet, tog mig upp för rulltrappan och gick in i butiken. Utan att blinka. Väl inne hjälpte expediten mig. Jag hade bestämt mig för att fråga någon om hjälp även om jag inte direkt behövde den. Bara för att göra det svårare för mig. Hon pratade i säkert fem minuter och visade mig olika produkter. Flera gånger kände jag att jag ville ut. Men jag sprang inte. Jag lyssnade noga på vad hon hade att säga, gick till kassan, betalade, sa trevligt "hej då" och gick ut därifrån. Jag gav inte upp.
Hur var det nu, ångest? Du lägger dig inte än? Okej. Då höjer vi tempot lite grann. Jag står redo med boxningshandskarna! Your move...
Kommentarer
Trackback
