Sviker inte mig själv
Just nu känner jag mig otillräcklig. Och dålig. Inget fast jobb, inga rutiner i vardagen, och större delen av tiden orolig. Jag hittar nya hobbies dock som jag sysslar med. Jag som är en sådan kreativ person i eldens tecken måste få vara kreativ. Men vad gör man när ångest tar det ifrån en? Jag blir dessutom ofta påmind över vad jag "behöver" göra. Läste i en blogg att en person med ångest måste få ta saker och ting i sin egna takt. Känner man verkligen inte för att göra en specifik sak, så ska man inte. Men jag känner press. Känner mig ibland nertryckt för att jag inte klarar av vissa delar i livet man "ska" klara av. För att vara normal? Jag ÄR normal! Jag kanske inte följer normen, men jag ÄR fortfarande normal. Jag måste bara kämpa lite mer för att bevisa att jag också kan. Jag vill inte heller höra att jag tycker synd om mig själv. Jag försöker bara överleva ett inre kaos. Och jag lyckas helt okej hittills. Acceptera mig för den jag är. Alla har upp- och ner-dagar. Man väljer hur man vill tackla det på olika sätt. Jag ger aldrig upp på mig själv. Men när vissa där ute väljer att påpeka vilken brist det är, panikångesten jag bär på är, Jag är... Så är det lite svårare att bära upp sig själv istället, och vara stolt över hur långt man kommit. Men jag ger inte upp.
