Fråga till er!
Hej!
Har lidit av ångest/panikattacker i ungefär tre, fyra månader nu, men börjar tillfriskna. Mitt tips är att gärna sätta sig ner och andas djupt, glömma omvärlden en stund och ta igen sig. Ångest grundar sig mycket på stress, som blir till panik, som slutar med att man glömmer bort det där viktiga med att behålla lugnet. Jag lider även av overklighetskänslor och tränar därför mindfulless - det finns bra övningar på "Stresscoachens" blogg. Annars promenerar jag, tvingar mig aldrig att göra något om jag känner att jag inte orkar. Att "härda" ut brukar bara förvärra ångesten och få den att stanna kvar längre. Jag sysslar med stimulerande saker, i mitt fall att skriva och se på filmer.
Det mest värdefulla tips jag har är att acceptera ångesten. Man slutar upp med trösttankarna och låter rädslan sjunka in, vara där och slutligen känna hur den blir mindre obehaglig.
Hoppas att något är till hjälp. Kämpa på!
hej, jag har också haft ångest i snart tre månader och när jag accepterade det faktum att det var ångest och inte en hjärtattack blev det lättare. Trots tryck över bröst, yrsel och overklighetskänslor känns det lättare att kunna skylla sina känslor på att det är ångest när man är stressad och inte att det är något fysiskt fel på en. Sen tänker jag alltid "Jaha, vad gör mig stressad nu då?" Ofta är jag inte ens medveten om att jag är stressad. Man måste helt enkelt acceptera att ångest är kroppens sätt att säga ifrån och trappa ner sitt tempo.
Trots ångesten försöker jag göra saker, även när de känns jobbiga. Idag har jag svårt att vistas bland mycket folk. De värsta för mig är att åka buss eller tunnelbana där jag måste sitta still. Det spelar egentligen ingen roll om jag är ensam eller med en massa folk som jag känner runt omkring, det känns ändå alltid som att jag kommer att dö och måste av. Trots detta tar jag små steg och min familj är helt underbara som åker med mig och går av om det inte går. Jag kanske aldrig kommer att kunna åka buss under en längre tid igen men jag tänker inte ge mig utan att ha försökt iaf.
För mig blev det lättare när jag hittade en balans i livet, perioder kommer alltid att finnas som är stressiga. När man har tagit sig igenom dessa perioder eller gjort något som jag inte längre är bekväm med måste jag göra något som får mig att koppla av och bara njuta av livet lite. Detta är olika för alla, för mig är det att umgås med personer som får mig att skratta mycket eller måla, massage och lyssna på musik.
Att dricka alkohol har jag insett gör mig paranoid och jag drabbas nästan alltid av bakisångest, trots att det var en jättekul kväll. Alkoholen bidrar också till overklighetskänsla, samtidigt som det får mig att faktiskt slappna av. Det är dock något som jag för tillfället försöker undvika.
Tack för din blogg, känns bra att veta att man inte är ensam.
Bra blogg!
Nu vet man att man inte är ensam! Varit jobbigt att få diagnos.
