Skrivet tidigare idag.
Imorgon den här tiden sitter jag på ett flyg påväg tillbaka till verkligheten. Det känns rätt skönt. Samtidigt tråkigt att semestern är slut. Men jag vill hem nu till rutiner och mitt vanliga liv. Det tråkiga är att det jag saknar mest är tryggheten. En del av min trygghet finns här. En stor del. Och det är min kärlek, min pojkvän. Men det saknas en trygghet och det är att ha kontroll. Och det har jag i mitt hem, i min stad, i mitt land. Så ja, jag är redo att åka hem nu.
Jag har bestämt mig för att återgå till terapi igen. Första gången hjälpte mig otroligt mycket. Jag tror jag behöver en liten push igen. Någon som peppar mig på nytt. Kan inte låta detta ta över mitt liv. Jag ger ju inte upp...
Är uppe i luften i morgon. Hoppas ångesten håller sig borta.
