Vinterkrä...
Ni vet vad det är för årstid. Vintern är här och första snön kom hit till Stockholm idag. Vinterhalvåret är värst för en person med emotofobi. Ni kan nog gissa varför. Vinterkräksjukan. Ordet som jag avskyr att säga, eller ens skriva. Detta resulterar i att jag blir rädd varje gång jag blir illamående. Eller rädd blir jag alltid när jag mår illa, men räddare. Speciellt situationer som nu, när min mage började kurra ordentligt för någon timma sedan efter en måltid, och jag nu mår illa och känner ett konstigt tryck. Med andra ord så blir jag ännu mer orolig när jag inte känner igen illamåendet. Vilket jag inte gör nu.
Jag är i tvättstugan nu och tidigare idag var jag i stan på en skönhetsbehandling. Så jag tog mig ända dit. Lite ångest fick jag men det gick bra. Och nu när jag springer i tvättstugan känner jag bara hur jobbigt det är att böja sig ner och hålla på när illamåendet är så intensivt. Men det måste göras, så jag har inget val.
Sitter och redigerar lite fotojobb och försöker att tänka på annat. Sitter hela tiden och undrar om jag kommer att kräkas eller inte. Jag insåg förresten en grej när jag stod och hängde upp kläder. Det spelar ingen roll om jag klarar mig ifrån magsjukan. Jag har tre andra familjemedlemmar här hemma som kan råka ut för det. Och då kommer jag ändå må dåligt i väntan på att jag ska bli det. Så vad fan får jag ut av att vara spå himla rädd? Jag kan vara rädd för mig själv, men ska jag börja vara rädd för alla andra med? Nej nu får det räcka.
Kommentarer
Trackback
