Segrar igen
Hittade din blogg när jag satt och googlade runt och läste om ångest nu på morgonen. Ibland lugnar det mig att läsa om andra i samma situation.
Tror jag har haft ångest i olika former sen jag var 5-6 år gammal men då var det mer en kraftig nervositet som gjorde att jag ofta kräktes. Under flera år i tonåren var det ofta samma resultat av ångesten, jag kräktes eller var rädd för att kräkas. De senaste åren har dock ångesten ändrat skepnad och släpper aldrig taget riktigt, på nåt sätt alltid konstant närvarande. Men nu för tiden är jag rädd för att bli dålig i magen åt andra hållet så att säga ;) Mycket värre...eftersom ångesten gjort att jag fått en superkänslig mage så det räcker med en liten ångestkänsla för att den ska köra igång. Jag är helt övertygad om att om magen inte drog igång så fort jag fick ångest så skulle jag inte ha några problem att ta mig ur detta själv.
Behövde bara skriva av mig lite...och säga att du verkar vara stark, kämpa på! Så orättvist att vissa ska få slita i sin vardag och inte bara kan få må bra någon gång.
Ska träffa en vän idag, tycker mycket om henne men vi ses väldigt sällan och jag tycker det är jobbigt att folk kommer hem till mig, förmodligen pga mitt flyktbeteende, jag kan inte fly från mitt eget hem om jag börjar må dåligt. Kul vilka hinder man sätter upp för sig själv.
Sköt om dig! Kram
