Helt slut
Så jävla trött. Så jävla less. Kan aldrig slappna av. Kan aldrig bara få vara. Måste hela tiden vara orolig. Hela tiden ha ont i magen, hela tiden illamående. Det går framåt, sen går det bakåt. Vissa dagar är jättebra. Andra katastrof. Vad fan är jag rädd för egentligen? Jag kräktes ju. Allt gick bra. Jag är hemma. I säkerhet. Varför är jag då rädd? Jag vill skrika, jag vill gråta. Samtidigt som jag försöker att ge mig själv en klapp på axeln som kämpar med detta varje dag. Sluta ta över mitt liv! Sluta styra över mig!
Jag tänker ofta på vad i mig det är som gör mig så rädd. Vart har jag gått sönder någonstans? Vilken del av mig behöver repareras? Månader i terapi, och jag blir inte bättre. Snarare tvärtom.
Så nu sitter jag här igen. På toa. Magont och illamående. Det är väl min säkerhet, igen. Jag hade övat bort detta beteende. Att gömma mig på toa ifall jag skulle spy. Tyvärr har jag börjar öva in det igen. Men, jag tänker inte ta för hårt på det. Om det är det som krävs för att lugna ner mig just nu, så låt det vara så.
Vet att jag är stark. Vet ju det. Varför gör detta mig så svag då? Är så utmattad...
Kommentarer
Trackback
