Panikångest ur ett annat perspektiv

Jag vill förklara hur panikångest fungerar för oss som har det. Men jag ska ta till en annan metod för att förklara det.
 
Hjärnan reagerar rätt. Men vid fel tillfälle. Med andra ord så är det bra att du får dessa känslor. T ex känslan av att vilja fly, ta sig ut, springa. Du blir jagad av någon,du springer. Du vill skydda dig. Allt detta är flykt. Problemet vid en ångestperson är att dessa känslor kommer vid tillfällen man inte behöver dem. Du behöver ju inte fly ifrån något när du sitter och tittar på TV eller äter middag med vänner. Så nästa gång det händer, testa att se det som att dina sinnen fungerar som de ska. Du är alert. Men bara vid fel tillfälle. Att vara medveten är viktigt och kan hjälpa dig under din attack.
 
Du är på ditt arbete. Du sitter vid ditt skrivbord som vanligt, samma rutiner som varje dag. Du har precis tagit din sista tugga av din smörgås du köpt på pressbyrån nedanför som du avnjutit. Dags att jobba igen. Du går igenom dina mail och ringer några samtal, allt flyter på precis som vanligt. Plötsligt går brandlarmet. Du börjar känna en oro i kroppen, trots att du vet exakt vad du ska göra när larmet går. Ni brandövar på jobbet då och då och där har du jobbat i fem år nu, så du känner till rutinerna. Men ändå står du där, helt paralyserad. Du vet inte vad du ska göra. Du vet att det inte är någon fara. Så länge du håller dig lugn och går ut i lugn takt, så kommer allt att gå bra. Utgången är inte långt ifrån dig, och dina andra kollegor tar sig ut en efter en. Den enda paniken som uppstått är hos dig.
 
Du börjar fumla med dina saker. Du måste fly. Du måste ut. Den där goda mackan du åt för en stund sedan vill komma upp, och benen vill inte riktigt bära dig. Tårarna bränner bakom ögonlocken och du börjar känna hur luften tar slut. "Men jag har ju gjort detta tidigare! Då har det gått jättebra! Kom igen nu! Reagera! Börja andas! Gå ut lugnt och fint." Men hjärnan och kroppen är i alarm. Något som annars är så enkelt för dig, att gå ut ur byggnaden i lugn och ro, utan att jaga upp dig, har plötsligt blivit en omöjlig uppgift. Det är som att du har glömt hur man gör. Så du står där en stund, försöker förstå vad som pågår, och sedan börjar du springa. Du springer ut och stöter i, och välter saker i din väg. Hjärtat bultar, illamåendet är som värst nu, och benen viker sig. Du måste bara ut!
 
Utanför byggnaden står dina kollegor och pratar. Du har nu tagit dig ut men står en bit ifrån och observerar. Det har gått några minuter nu. Du vet inte om någon såg din panik när du rusade ut, men nu skäms du. Varför överreagerade du så? Varför gjorde du inte som du brukar göra annars? Vart tog lugnet vägen? I högtalarna berättar en röst att detta varit en brandövning och att ni kan återgå till ert arbete. Dina kollegor går in, helt oberörda. De pratar, skrattar och diskuterar händelsen. Längst bak går du. Du skäms ännu mer nu. "Brandövning?" Din skam går över till ilska och frustration.  "Brandövning?!" Tankarna snurra och du försöker att förstå varför tusan du reagerade så starkt. Detta är inte främmande för dig! Du vet hur det här fungerar! Men varför gjorde hjärnan så mot dig!? Du återgår till ditt arbete vid ditt skrivbord. Fortfarande frustrerad, ledsen och arg. Det hände igen. Du tappade kontrollen och du vet inte varför. Och nu oroar du dig för när det kommer att ske igen. "Varför händer detta mig?"
 
Vi lever med psykisk ohälsa. Och vi är så många som gör det. Ofta förstår vi inte varför. Men det du ska komma ihåg, är att personer med panikångest har ett driv i sig som inte alla har. När du lyckas ta dig ur en panikattack, har du segrat. Se varje gång som en seger. Och se det som att det stärker och härdar dig. Efter varje gång kommer du att få mer insikt i vad som händer, och vad som fungerar för dig. Att gå i KBT-terapi är ett bra steg att ta. Där kan du få hjälp med att möta dina rädslor och hantera dem. Kom bara ihåg att du inte är ensam. En stor del av befolkningen lider av panikångest, men inte många förstår vad det är och söker därefter inte hjälp. Bli en av dem som är medveten. Ta till hjälp, utan att skämmas.
 
Dinati

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0