Stanna hos mig...
Är så himla ledsen och nere idag. Vet inte om det är något hormonellt som gör att jag reagerar såhär. Känner mig lite hängig också. Men min pojkvän ska åka på en intensivkurs om två veckor. Och han är borta i två veckor. Jag har gråtit över detta från och till hela dagen, för att jag inte vet hur jag ska klara av det. Tänker mycket på t ex jobbet i butiken som varit ren ångest varje gång. Både på väg dit och vid stängning. Och varje gång har han skickat ett sms i timman ungefär med peppande ord. Det har fått mig att kämpa på. Och varje gång jag kommit hem och haft sådan stor ångest och bara gråtit, så har han funnits där med en stor, öppen famn. Och nu tas det ifrån mig i två hela veckor. Vem ska hålla om mig när jag mår illa och när jag får panikångest? Vem ska hålla om mig varje natt? Jag kommer att sakna ihjäl mig. Mår så dåligt i skrivandets stund. Jag gråter och nästan hyperventilerar från och till. Mår illa och har en sjuk ångest. Jag kommer ju inte att klara detta. Vill inte att han ska åka samtidigt som att jah vill att han ska få gå denna kurs och få körkortet. Men känslan är hemsk. Min trygghet försvinner... Den enda som jag kan visa hela mitt sanna jag med alla mina brister försvinner. Det känns så hemskt. Jag kommer att må så dåligt och ha så mycket ångest. Jag vill inte detta.
Snälla stanna kvar..,
Kommentarer
Postat av: Sanna
Tack för en bra blogg med intressant läsning :)
Svar:
Dinati
Trackback