Magkänsla
Okej, nu kämpar vi tillsammans!
Har haft morgonångest i två dagar nu. Och hatar när det kommer utan att jag egentligen vet varför, oftast när jag mått bra en längre tid och kanske reflekterar över det, så är det som att nåt undermedvetet kickar igång. Ibland tycker det jag är lättare att hantera ångest när man väl är inne i en "ond period", för då är man vanare vid känslorna som ofta dyker upp, även om dom är vidriga. Men när man mått bra ett tag kommer ångesten mer som en käftsmäll och jag blir mer förvirrad hur det var jag brukade försöka tänka bort den.
Om inte ångesten påverkade min mage så skulle jag inte ha någon ångest, så känns det.
Men nu ska jag äta upp min frukost, promenera till jobbet och köra på som vanligt. Det här ska inte få stoppa mig. Det är bara en känsla som startar tankar som rullar igång ångesten. Men vi bestämmer över oss själva och ska inte låta våra känslor styra oss. Ju mer man vill ha bort ångesten så kommer den att stanna kvar. Okej, jag är orolig just nu, det är ok att känna så, men det är inte farligt, ångesten kommer att gå över. Just nu känner vi så här, men vi är inte våra känslor. Nu kör vi, ha en bra dag!
