STOLT!

Minns ni i lördags och söndags? Att jag blev dålig i magen på jobbet, och fick panik under stängning? Och att jag igår, söndag inte ville gå till jobbet och gjorde allt för att ge bort mitt pass? Well, det gick inte och jag hade inget annat val än att jobba. Och vet ni vad? Det gick så himla bra! Och jag är så himla stolt! Sprang inte på toa igen, jobbade på och stängningen gick SUPER! Jag tog det helt lugnt och stötte jag på problem, så löste jag bara det i lugn takt. Jag kom hem och studsade av glädje, bokstavligen! Jag är så glad över att jag tog mig i kragen och bara gjorde det. Det är såhär man till slut bevisat för sig själv att det inte är farligt. Att man klarar det ändå, och att man inte ska tänka katastroftankar.

Jag ger mig själv en ordentlig klapp på axeln, och säger BRA JOBBAT! Det är jag värd!

Kommentarer
Postat av: Therése

Toppen!!
Så grymt bra jobbat av dig!
I slutändan handlar det nog om att bara finna sig i det som händer, ta det lugnt, steg för steg och hantera situationen. Inte låta tankarna katastrofrusa iväg från 0 till 100 direkt. Men det är jättesvårt. Bara att fortsätta att ge hjärnan positiva minnen!

Svar: Tack! Är himla stolt över att jag gjorde ett sådant stort framsteg! Nu sitter jag dock på ett tåg i rusningstrafik. Och ångesten är här. Kan ju åka tåg men idag är det jobbigt. Mycket folk, bakterier osv. Tycker du att det är jobbigt att åka kommunalt?
Dinati

2015-10-27 @ 06:08:46
Postat av: Therése

I min stad är det mest buss som gäller om man inte åker bil eller promenerar, men buss funkar fint för mig. Jag tror att det är för att det är så enkelt att bara kliva av vid nästa hållplats om jag skulle börja må dåligt. Känner att jag har mina flyktvägar där ;) Har promenerat till och från jobbet sen i våras och det har gjort mig mycket gott men nu börjar det bli mörkt och kallt så det blir en del buss till och från. Avskyr dock trånga bussar med massor av folk, vilket det ofta är. Men inte ångestmässigt utan bara för att det är besvärligt =)
Något jag dock kan sakna att åka är riktigt tåg eftersom jag tycker det är så mysigt. Men där är det ju inte lika enkelt att kliva av, så det är nog därför =)

Svar: Förstår. Ja det är ju kanon att promenera! Det borde man göra oftare, men om det är mest för att "fly" för att skippa kommunalt blir det ju inte bra i längden då man isolerar sig mer ifrån det man faktiskt bör möta och våga göra. Men jag förstår precis hur du menar. Jag kan tycka att det är mysigt att åka tåg men helst kör jag bil. Jag vill ha kontrollen över situationen. Om någon erbjuder skjuts eller det pratas om att ta taxi, så föredrar jag däremot tåg då jag är rädd för att bli åksjuk i en bil. Men jag tackar mer och mer ja till att sitta som passagerare istället för att köra, bara för att utmana mig själv. Men det är jobbigt när man sitter där och känner hur illamåendet blir påtagligt. men det är det kbt är till för! :D Bloggar du om din ångest?
Dinati

2015-10-29 @ 06:10:59
Postat av: Therése

Toppen att du utmanar dig själv!
Själv har jag inte körkort, men min pojkvän har. Inom stan med omnejd går det bra att åka runt med bil, men ska vi iväg några längre sträckor blir jag lätt nervös, om det börjar bli långt hemifrån. Skulle så gärna ge mig ut på längre turer med honom, t.ex till Åre chokladfabrik (mums!), bor i Sundsvall, så det är en bit. Men jag vet inte om jag vågar. Rädslan för att börja må dåligt och vara långt hemifrån...
Nej, jag bloggar inget, hänger bara här ;)

Svar: Tack!
Komiskt nog sitter jag i samma sits igen nu. Sitter på toa med en nervös mage som är dålig. Vet ju att jag klarade det sist, så jag förstår inte varför jag reagerar såhär...
Förstår att det är jobbigt att åka längre sträckor. Jag vill också göra så mycket mer med pojkvännen, men min ångest hindrar. Duktig du är som försöker i alla fall!
Dinati

2015-11-06 @ 19:04:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0