STOLT!
Jag ger mig själv en ordentlig klapp på axeln, och säger BRA JOBBAT! Det är jag värd!
Toppen!!
Så grymt bra jobbat av dig!
I slutändan handlar det nog om att bara finna sig i det som händer, ta det lugnt, steg för steg och hantera situationen. Inte låta tankarna katastrofrusa iväg från 0 till 100 direkt. Men det är jättesvårt. Bara att fortsätta att ge hjärnan positiva minnen!
I min stad är det mest buss som gäller om man inte åker bil eller promenerar, men buss funkar fint för mig. Jag tror att det är för att det är så enkelt att bara kliva av vid nästa hållplats om jag skulle börja må dåligt. Känner att jag har mina flyktvägar där ;) Har promenerat till och från jobbet sen i våras och det har gjort mig mycket gott men nu börjar det bli mörkt och kallt så det blir en del buss till och från. Avskyr dock trånga bussar med massor av folk, vilket det ofta är. Men inte ångestmässigt utan bara för att det är besvärligt =)
Något jag dock kan sakna att åka är riktigt tåg eftersom jag tycker det är så mysigt. Men där är det ju inte lika enkelt att kliva av, så det är nog därför =)
Toppen att du utmanar dig själv!
Själv har jag inte körkort, men min pojkvän har. Inom stan med omnejd går det bra att åka runt med bil, men ska vi iväg några längre sträckor blir jag lätt nervös, om det börjar bli långt hemifrån. Skulle så gärna ge mig ut på längre turer med honom, t.ex till Åre chokladfabrik (mums!), bor i Sundsvall, så det är en bit. Men jag vet inte om jag vågar. Rädslan för att börja må dåligt och vara långt hemifrån...
Nej, jag bloggar inget, hänger bara här ;)