Står du ut med mig?
Dag 3. Jag mår bättre och sen sämre. Jag har bara gått på toa två gånger idag i alla fall istället för typ 10. Imorse fick jag knappt i mig frukost. Men resten av dagen har jag ätit lite. Nyss åt jag middag. Jag önskar att jag kunde hitta på mer. Men jag vågade i alla fall gå upp och handla lite. Skakade efteråt av ångest, men jag gjorde det.
Min fina pojkvän. Han får göra allt nu. Han har fått handla själv efter en tuff arbetsdag, och han får komma hem till ett kaos. Jag har inte orkat göra någonting. Detta gör honom väldigt frustrerad. Min pojkvän tycker inte om kaos, han är väldigt tålig och går alltid till jobbet oavsett hur han mår. Han är motsatsen till vad jag är. Så jag förstår hans frustration. Det är bara som han är. Men han är samtidigt den finaste jag vet och han bryr sig. Men att jag mår såhär var och varannan vecka tär på honom. Jag vet inte varför min mage gjort såhär. Om det är stress eller någon sjukdom. Men jag vet att detta inte håller...
En annan sak är att han inte kan skilja på vad som är vad. Jag tänker t ex: "Idag är det magkatarr, idag ångest, idag IBS, idag för mycket fet mat." Jag kategoriserar ju mina krämpor. Medans han bara ser och hör: "Min mage är inte bra igen." Så jag förstår honom. Jag önskar att jag kunde förklara. Detta gör mig så ledsen. Om du bara visste, älskling. Om du bara visste.
Jag tackar honom för att han finns där och för hans tålamod. Och jag hoppas att han aldrig lämnar mig.
Kommentarer
Trackback
