Dinati - En blogg om ångest & fobi

Just nu känner jag mig otillräcklig. Och dålig. Inget fast jobb, inga rutiner i vardagen, och större delen av tiden orolig. Jag hittar nya hobbies dock som jag sysslar med. Jag som är en sådan kreativ person i eldens tecken måste få vara kreativ. Men vad gör man när ångest tar det ifrån en? Jag blir dessutom ofta påmind över vad jag "behöver" göra. Läste i en blogg att en person med ångest måste få ta saker och ting i sin egna takt. Känner man verkligen inte för att göra en specifik sak, så ska man inte. Men jag känner press. Känner mig ibland nertryckt för att jag inte klarar av vissa delar i livet man "ska" klara av. För att vara normal? Jag ÄR normal! Jag kanske inte följer normen, men jag ÄR fortfarande normal. Jag måste bara kämpa lite mer för att bevisa att jag också kan. Jag vill inte heller höra att jag tycker synd om mig själv. Jag försöker bara överleva ett inre kaos. Och jag lyckas helt okej hittills. Acceptera mig för den jag är. Alla har upp- och ner-dagar. Man väljer hur man vill tackla det på olika sätt. Jag ger aldrig upp på mig själv. Men när vissa där ute väljer att påpeka vilken brist det är, panikångesten jag bär på är, Jag är... Så är det lite svårare att bära upp sig själv istället, och vara stolt över hur långt man kommit. Men jag ger inte upp.

Jobbig morgon. Mådde bra för en halvtimma sedan, men ligger nu och inväntar mensen. Första månaden med nytt p-piller och jag har inte missat ett enda men däremot tagit upp till 6 timmar för sent vid två tillfällen. Men under 12 timmar ska vara okej vad jag förstått. Jag känner i kroppen att den är på väg och från och med igår till på torsdag kväll har jag uppehåll för mensen. Men den har inte kommit ännu. Och så låg jag här i sängen och försökte somna om, men fick plötslig yrsel. Jag får det ibland som oftast håller en stund och går över sen. Strax därefter kickade illamåendet igång och jag hade svårt att identifiera om det var magsjuka, graviditet, något annat eller bara ren ångest det gällde. Har funderar på att springa upp till toaletten ifall att men då ger jag ångesten för mycket frihet igen så jag bestämde mig för att ta upp telefonen istället och göra ett inlägg med vad som händer. Jag vet att någon därute läser detta just nu och det ger mig lite ro.

Illamåendet sitter kvar men det känns inte lika akut längre. Ny kom hungern fram istället och tog över mycket. Det känns lite konstigt. Illamående och hunger samtidigt, men det är ett bra tecken. Jag ska försöka att somna om igen. Tack för att ni läser och stöttar.

Vilken jobbig dag... Mycket gråt, mycket ångest. Mycket av allting. Jag har gråtit så mycket och spänt mig att mina ögon svider och huvud gör ont. Är så otroligt trött just nu. Och rädd. Känner mig rädd och orolig för mycket. Hur det ska gå i framtiden? Hur jag ska klara mig nu? Det känns som att jag är vuxen, men inte tillräckligt vuxen. Är det någon som förstår vad jag menar? Stark men samtidigt livrädd för att vara det. Svag fast ändå inte. Vad är det som händer i mitt huvud?

Jag jobbade igår. Stod på scen. Sjöng och underhöll. Dvs all eyes on me. Fick en grov ångest sista timmarna men härdade ut. När jag var på väg hem började det hugga i magen och bröstet. Började må illa och ville hoppa ut ur bilen, trots att det var jag som körde. Inatt vaknade jag en gång och mådde fruktansvärt illa. Trodde att jag skulle kräkas ett flertal gånger. Men återigen så härdade jag ut... Jag härdar ut mycket på senaste. Men jag klarade det också. Precis som att jag klarar ångesten jag känner inom mig nu. Jag är stark. Och det vet jag. Jag glömmer bara bort det någonstans på vägen ibland...