Dinati - En blogg om ångest & fobi

Jag var tillbaka på förskolan på måndag. Jobbade till 16.30. På tisdagen skulle jag jobba till 17.00. Klockan 12.00 orkade jag inte mer. Jag blev sjuk under måndagen men gav mig inte ändå och gjorde mitt bästa även under tisdagen. Men kroppen sa ifrån. Jag pushade på ändå, och då kom även ångesten. Så kl 13.00 fick jag åka hem. Från 12 till 13 kämpade jag in i det sista. Jag är extremt besviken på mig själv. Men jag hade i alla fall rätt om min kropp och hälsa. Jag vet när en förkylning är på gång. Bra att jag lyssnade på mig själv. Vissa sa att det är tillfälligt och att jag inte skulle ge upp, det är pengar, det går över. Och här ligger jag nu i sängen. Sjuk. Men ändå besviken... På mig själv. Självkänslan sjunker...

Det måste ju betyda något. Att jag är kvar på förskolan och jobbar hela dagar. Jag som inte ens kunde tänka tanken. Baciller, bakterier, sjukdomar. Det måste ju betyda att jag gjort något slags framsteg. Eller ren kämpaglöd? Hur som helst känns det delvis bra. Andra delen är fylld med ångest.

Jag vet att jag inte får se det som det, ett misslyckande. Men kan inte annat än känna så. Jag klarade mig fram tills 12 igår, torsdag. Kom till förskolan klockan 08, vi åt lunch med barnen klockan 11. Och ca 15 minuter efter att jag ätit klart så började magen bubbla och göra ont. Tänkte att jag säkert bara ätit mycket fibrer. Men det blev värre och till slut fick jag springa på toaletten där jag var lös i magen. "Nu är jag magsjuk" tänkte jag. Jag blev hämtad i bil, och fick åka hem och sova och vila. Min mage är orolig och oregelbunden men jag är i alla fall inte magsjuk. Men jag klarade inte mig denna vecka. Och det känns som ett misslyckande. Men får inte tänka så om mig själv. Det sänker mig. Vill bara må bra...

Dag två på förskolan denna månad avklarad. Två av ungefär 10. Jag vikarierar för folk som är på semester. Jag är glad över att de ringer mig och litar på mig med barnen på förskolan. Idag berättade chefen att de ringer mig så pass ofta för att de tycker jag gör ett bra jobb. Och det är väldigt kul att höra, men någonstans tar det ju emot pga fobier och rädslor. Jag vill i alla fall klara veckan ut minst och ska kämpa. Jag väljer att göra det för min skull, men också barnens. Under de dagarna jag varit där, även tidigare, så har jag kommit dem nära. Och att få vara till hjälp, även till de små, gör mig lycklig i själen. Trots tankar om att bli sjuk eller bryta ihop. Jag kämpar. Det är jag bra på. :)

Idag och resten av denna vecka vikarierar jag på förskolan igen. Det har blivit några gånger i månaden nu. Det känns bra att gå upp och jobba och göra något vettigt. Men samtidigt tänker jag hela tiden att detta är så fel jobb för mig, en ångestperson. Men i själva verket är det nog det bästa jag kan göra. Trots att jag fylls med ångest varje gång jag är där, och är så rädd för bakterier, så är detta det bästa. Att utsätta mig själv för något jag egentligen känner att jag inte klarar av. Det är väl ändå starkt...