Dinati - En blogg om ångest & fobi

Nära tre timmar har gått sedan jag tog tabletten och inga biverkningar! Är stolt över att jag vågade. Trots att det kanske är en väldigt liten sak för många... Det är stort för mig. Så jag ger mig själv en klapp på axeln!

Idag är jag nervös. Jag börjar på p-piller efter flera år utan. Aldrig haft dessa. Och såklart läste jag biverkningarna. Det ska man nog inte göra om man har sådana fobier som jag har. En vanlig biverkning är illamående. Mindre vanlig kräkningar. Men det är inget snack om saken. Om 30 minuter, klockan 20.00 tar jag mitt första piller! Heja!

Jag är rädd, nojig och ångesten smyger sig på. Jag hjälper mina föräldrar och städar på deras jobb. I sommar åker de utomlands, och jag blir den som städar åt dem. Alltså toaletter bland annat. På dagis. Där det går magsjuka hela tiden. Hur ska jag klara av detta? Har testdagar nu och håller på att lära mig rutinerna. Hoppas att jag slipper sjukdomar...

Jag har haft ångest varje dag nu under en längre tid. Försöker att förstå varför min ångest är tillbaka, nu när jag jobbat så mycket på att bekämpa den. Varje natt somnar jag med ångest. Det känns alltid som att jag ska kräkas, men jag ligger kvar och försöker att bara låta det vara. Jag har ju lärt mig av tidigare erfarenheter att inte fly. Inte springa iväg på toaletten ifall att jag skulle spy. Sen ligger jag bredvid min pojkvän varje natt vilket känns både tryggt men samtidigt jobbigt. Min största fobi är ändå att kräkas framför någon. Jag vill nog vara själv om det händer. När det händer. Jag vet knappt hur det känns längre. Inte kräkts på sex år. Men min ångest är hur som helst tillbaka och jag känner av den varje dag. Så otroligt frustrerande. Försöker att förstå vad det är som händer. Vill ha bort det. Försöker att jämföra mitt liv för några månader sedan och nu. Det har byggts på under ett tag men varit värst senaste månaden.

Tidigare skrev jag om min pappa som blev matförgiftad. Jag tror att det är sedan dess har blivit värre. Jag var så nära magsjuka jag kunde komma just då och det rubbade mig. Frågan är nu hur jag går vidare med detta och hur jag ska jobba med det, hantera det... Jag mår tillräckligt bra för att inte behöva terapi igen. Det jag har lärt mig sitter kvar. Men det känns som att jag fastnat lite... Så hemskt att det kan styra ens liv. Som tur är, är jag viljestark! Heja mig!

Jag har märkt hur ångesten påverkar mina drömmar. Somnar jag med ångest är det en stor chans att jag drömmer och min fobi, vilket är att kräkas. Var rädd för att jag skulle kräkas igår kväll, under natten drömde jag att min pojkvän blev matförgiftad. Tänk vad det kan påverka till och med ens sömn...

Panik. Panik. PANIK. Hatar känslan. Vet inte hur många gånger jag filurat på om jag kan ha blivit magsjuk på något vis idag. Hela veckan egentligen. Det är så sjukt hur kroppen kan luras så. Att den kan få dig att tro att du är sjuk. Hör jag att någon i min närhet är sjuk så kommer jag tro att jag är det. Magen kommer att kännas dålig, jag kommer att bli illamående och känna mig svag. Har en klump i halsen nu. Orkar inte. Men som tur är känner jag igen mina symptom nu för det mesta. Hjärnan hittar dock sina sätt att finna nya... Trött. Så trött.

Jag har haft det rätt tufft på senaste. Har haft rätt ont av olika anledningar. Och alla som har ångest vet, eller kommer snart att märka att är man trött eller har ont, så kommer ångesten väldigt lätt. Så se till att vara utvilade om ni ska börja öva bort er ångest. Chansen är mindre att en attack kommer, och kommer den så är den med största sannolikhet inte lika stor och intensiv.

Smärta är hemskt. Låg och vred mig av smärta igår och ångesten satte igång direkt. Illamåendet var värst... Vill bli av med detta nu.