I det här inlägget pratar jag om den senaste stora attacken jag hade och visar er boken som hjälpt mig otroligt mycket under den här perioden. Tror att jag kan börja vänja mig vid att göra dessa videobloggar! :)
Lägger upp en till videoblogg. Här pratar jag lite om min första attack och hur omedveten jag var om vad som hände i stunden. Jag har blivit bättre men det betyder inte att jag slipper de där jobbiga känslorna. Jag kanske inte får samma attacker som förr men jag har fortfarande ångest och mår dåligt väldigt ofta. MEN, det viktigaste är ändå att jag blivit mycket bättre och verkligen kämpar för det. Så ge aldrig upp, det går! :)
Tänkte passa på att svara på lite av era frågor. Jag funderar på att då och då, kanske en gång i veckan beroende på hur många som skriver, att göra ett inlägg med bara svar på frågor ifrån er. Om ni gillade det senaste videoinlägget kan jag kanske göra ett sådant istället för att skriva? Om det låter intressant så får ni mer än gärna lämna en kommentar. Det vore jätteroligt att få läsa era frågor! Antingen här eller på mailen om ni vill vara lite mer anonyma. Låt mig i så fall veta så nämner jag inte era namn. :) Och ni kan ställa exakt vilka frågor ni vill. Ni kanske vill veta lite mer om mig och min vardag, eller har allmäna frågor om ångest, vad jag gör för övningar när det blir jobbigt? Det är helt upp till er. :) Jag ser fram emot att få höra ifrån er och höra er historia!
Jag har alltid varit anonym. Jag tänker fortsätta att vara anonym, i alla fall ett tag till men jag kände att jag behövde "prata" med er. Det blir mer personligt och ni får en känsla av vem jag faktiskt är. :) Ge mig gärna synpunkter. Det är första gången jag videobloggar såhär. Videon är anpassade och olistade för er. Jag är alltså inte ute efter att mina klipp ska bli delade och hur många visningar jag kommer att få. Detta är er och min personliga kontakt. :)
Jag har fått mail av er. Det gör mig glad! Glad över att ni läser om mitt liv, och delar med er av era. Det känns som att jag kommer er närmre och man känner sig inte lika ensam. Idag har jag mått väldigt dåligt. Händer mycket nu. Relationer, karriärval, familj, och det är lite för mycket för mig att hantera. Så idag har ett gammalt symptom gjort sig påmint. Klumpen i halsen. Jag har inte kunnat äta ordentligt för att jag inte haft matlust, och jag har bara legat i sängen. Visserligen är jag sjuk just nu också, därav att jag legat i sängen hela dagen. Men tvivlar inte på att jag ändå gjort det pga ångesten. Och som jag nämnt tidigare så är det lätt att ångesten blir värre när man är trött eller sjuk.
Fortsätt att maila mig! Jag vill lära känna er. Och ibland känns allt lite lättare när man har någon att prata med. Ni hjälper mig jättemycket! Och ni har väl inte glömt att ge er själva en klapp på axeln för att ni är helt grymma och duktiga som kämpar på varje dag? Gör det till en vana! :)
Ikväll ska jag, om jag vågar, åka in till stan. Av eget val. Jag ska sätta mig på pendeln i 25 minuter, och sen ska jag sätta mig på tunnelbanan 5 minuter. Det låter inte som mycket men för en person med ångest som undviker tunnelbanor på alla möjliga sätt är det stort. Men jag ska göra det här. Jag ska göra det, möta upp mina vänner, ta en öl och vara stolt över hur långt jag har kommit. Och blir det jobbigt så tar jag det då. Nu tänker jag leva!
