Dinati - En blogg om ångest & fobi

Idag var jag hos läkaren och blev remitterad till vårdcentralens psykolog. Väntar på brev nu. Jag orkar inte mer nu. Ångesten är tillbaka och det enda jag gör är att kämpa. Konstant kämpande som aldrig låter mig vila. Så jag vänder mig till en expert. Igen. Men ser det inte som ett misslyckande. Jag gör bara det jag kan för att må bra.

Imorgon den här tiden sitter jag på ett flyg påväg tillbaka till verkligheten. Det känns rätt skönt. Samtidigt tråkigt att semestern är slut. Men jag vill hem nu till rutiner och mitt vanliga liv. Det tråkiga är att det jag saknar mest är tryggheten. En del av min trygghet finns här. En stor del. Och det är min kärlek, min pojkvän. Men det saknas en trygghet och det är att ha kontroll. Och det har jag i mitt hem, i min stad, i mitt land. Så ja, jag är redo att åka hem nu.

Två dagar kvar nu. På onsdag åker vi hem. Det har varit lite av en berg och dalbana. Vi har haft soliga dagar, och riktigt regniga dagar. Friska dagar, men många sjuka sådana också. Nu är jag frisk. Magen fungerar som den ska och förkylningen jag hade i början är borta. Tyvärr blev pojkvännen smittad dock så han kämpar på med hosta nu. Men oj vad han lever ändå. Han klagar inte, går ut och gör saker trots förkylning och är glad. Får mig att känna mig som en klagomur som spottar ut negativitet. Jag ska i alla fall försöka njuta av mina sista dagar nu. Snart åker man tillbaka till jobb och vardag. Känns inte så lockande.

Vi blev ju lite halvt magsjuka här för några dagar sedan. Jag kräktes aldrig som tur var men mådde hemskt. Kom fram till att det kan ha varit en viss maträtt vi åt på en restaurang här. En sorts fisk. Den kändes fel redan när vi tog första tuggan. Idag åt vi samma fisk fast på en annan restaurang. Åt bara för att utmana. Och jag mår jättebra. Den restaurangen hade färsk fisk. 

Otur. Både min och killens mage är i obalans. Misstänker av olika anledningar men hur som helst har det varit en jobbig natt och dag. Har börjat lugna ner sig. Men samtidigt har vi inte ätit ordentligt idag. Lite rostat bröd, vatten och kex. Det värsta är att vi är utomlands. Hur hemskt är inte det att inte kunna vara i sitt trygga hem när detta händer? När man har en sådan fobi. Som tur är, är vi i mammas och pappas hus i Grekland. Vilket blir som ett andra hem.

Länge sedan.