Dinati - En blogg om ångest & fobi

Fick sådan ångest ett tag. Tänker bara på magsjukan som går runt. Att jag inte vill bli drabbad. Usch fyfan. Men det känns väl bättre nu förutom ryggen så är väl IBS antar jag.

Ni vet vad det är för årstid. Vintern är här och första snön kom hit till Stockholm idag. Vinterhalvåret är värst för en person med emotofobi. Ni kan nog gissa varför. Vinterkräksjukan. Ordet som jag avskyr att säga, eller ens skriva. Detta resulterar i att jag blir rädd varje gång jag blir illamående. Eller rädd blir jag alltid när jag mår illa, men räddare. Speciellt situationer som nu, när min mage började kurra ordentligt för någon timma sedan efter en måltid, och jag nu mår illa och känner ett konstigt tryck. Med andra ord så blir jag ännu mer orolig när jag inte känner igen illamåendet. Vilket jag inte gör nu.

 

Jag är i tvättstugan nu och tidigare idag var jag i stan på en skönhetsbehandling. Så jag tog mig ända dit. Lite ångest fick jag men det gick bra. Och nu när jag springer i tvättstugan känner jag bara hur jobbigt det är att böja sig ner och hålla på när illamåendet är så intensivt. Men det måste göras, så jag har inget val.

 

Sitter och redigerar lite fotojobb och försöker att tänka på annat. Sitter hela tiden och undrar om jag kommer att kräkas eller inte. Jag insåg förresten en grej när jag stod och hängde upp kläder. Det spelar ingen roll om jag klarar mig ifrån magsjukan. Jag har tre andra familjemedlemmar här hemma som kan råka ut för det. Och då kommer jag ändå må dåligt i väntan på att jag ska bli det. Så vad fan får jag ut av att vara spå himla rädd? Jag kan vara rädd för mig själv, men ska jag börja vara rädd för alla andra med? Nej nu får det räcka.

Händelserik helg. På ett bra, men ibland lite jobbigt sätt. I fredags skulle jag och killen på julgalan. Vi hade missat att man var tvungen att hämta ut biljetterna innan klockan 17. Så det blev stressigt, vilket inte är bra för min ångest. Då kände jag att jag inte hann förbereda mig inför allt jag skulle "utsätta" mig för. Så jag sminkade mig, sen fick vi skynda till tåget. Det var moment nr 2, att åka tåg. Moment nr 1 var att inte ha tid att förbereda mig. Moment nr 3 bestod av att åka tunnelbana vilket är jobbigare än pendeltåg. Vi hämtade biljetterna och sen hade vi tre timmar att döda innan vi blev insläppta. Så vi gick runt i globens köpcentrum, moment nr 4. Efter ett tag när det inte fanns mer att se där gick vi till en restaurang för att äta och fördriva lite mer tid. Moment nr 5, att äta ute. Plus moment nr 6 vilket är att äta sushi, vilket jag tycker är jobbigt. Till maten drack jag alkohol, moment nr 7. Vi spenderade ett tag där och sen gick vi mot globen för insläppet till julgalan.

 

När vi väl fick komma in intog vi våra platser och jag inledde moment nr 8 vilket är att sitta inträngd bland mycket folk. Det var jobbigt i början men efter ett tag släppte jag efter lite och tillät mig själv att njuta av musiken. Efteråt var det repetering av två moment. Åka tunnelbana och åka tåg hem. Till råga på allt så stannade tåget mellan två personer p.g.a. något fel. Men jag klarade det.

 

Dagens moment bestod av att vara ute på ett jobb, utan toalett i närheten och en orolig mage. Jag känner mig just nu fantastisk! Tänk vad jag vågar, hörni! Och vågar jag så vågar ni.

 

Stor kram!

Just nu kämpar jag ordentligt. Jag har fått lite magkatarr igen. Inte mycket, inte så att jag direkt mått dåligt. Bara magont. Men har försvunnit fort och så har jag glömt bort det. Men nu åt jag mat vi 17.00 Blev väldigt mätt, men det var för att jag åt för mycket. Det var för gott. Haha. Sen bestämde jag mig för att trycka i mig godis. Jag är på jobbet alltså och vi har mycket godsaker i caféet som barnen brukar köpa från. Kände att det blev lite för mycket. Och för ca 5-10 minuter sedan började det göra ont i magen igen och jag började må väldigt illa. Skrev till pojkvännen att jag måste gå ifrån till kontoret och lugna mig och försöka att hitta en magtablett i väskan. Då skrev han att jag klarar detta och inte alls behöver gå iväg, Bara hitta på något och kämpa. Inte fly. Så det är det jag gör nu. Sitter och skriver blogg. Och ja, det gå upp och ner. Lite bättre och sen kommer det tillbaka igen.

 

Jag ställer mig frågan igen. När blir det lättare? När blir det bra? Visst har det blivit bättre. Beror ju på vad man jämför med. Men bara att jag sitter på jobbet och skriver detta och inte hemma under täcket i sängen är ju en enorm skillnad. Enorm. Jag tror inte att jag ger mig själv tillräckligt mycket med credit för vad jag faktiskt kämpar med och gör för att klara av vardagen. Jag är en fighter. Och jag skriver om det, upplyser andra om denna fobi och om ångest. Jag klappar mig själv på axeln alldeles för lite. Och vet ni? Jag tror att det gäller er också. Jag tror att ni också ger er själva för lite cred. Nu tycker jag att ni unnar er något. Jag har redan unnat mig massa godis och får sota för det nu. Haha. Men unna er något. Ett varmt bad, lite choklad, vin, te. Vad ni nu tycker är en belöning för er. Ge er själva en klapp på axeln och kom ihåg vad ni egentligen gör. Ni överlever något som är hemskt. Att hela tiden eller stundtals gå med ångest i kroppen och kanske t om en klump i magen. Att ni kanske som jag mår illa och har ont i magen. Vi är fantastiska. Vi ÄR fantastiska.

Vad länge sedan det var jag skrev. Min pojkvän är äntligen hemma! Han kom i fredags. Tyvärr åker han igen imorgon onsdag igen men han kommer hem fredag. Så det går fort!

Igår kväll lagade jag kyckling-gryta. Steker alltid extra länge pga min noja. Hellre lite torrt än rött. ;) Hur som helst så åt jag och ett tag efter gjorde det himla ont i magen. Men jag kunde inte gå på toa. Det försvann efter någon timma. Idag åt jag samma rester och är lat, så det blir matlåda till jobbet ikväll med. Haha. Men nu fick jag ont igen. Denna gång kunde jag gå på toa, och jag vet innerst inne att det är ångest. Och utmanar mig själv rätt bra nu som åt samma till lunch och senare till middag också.

Jag får aldrig glömma att utmana mig själv. Glömmer jag det går jag tillbaka igen. Försöker bara förstå detta magont. Varför? Blev ju inte sjuk igår. Vad håller du på med, ångest?!